Allt är relativt...
Jag har haft tur... Jag flyttade till en håla 2006 och fick världens bästa 2 ½ år! Vem hade förutspott det? Inte jag i alla fall. I min brors ögon festade, men det gjorde jag inte. Jag var på filmkvällar, lite dorky, men satan vad roligt vi hade! I min brors ögan har jag 100-tals vänner, men i självaverket har jag typ 3-4 vänner! Sen typ 10 bekanta! I min brors ögon är mitt liv enkelt, skolan flyter, det händer saker och jag har en pojkvän! MEn för att vara ärlig, mitt liv är inte så enkelt som man skulle kunna tro, klassen jag går i är piss, skolan går trögt pga av min brist på intresse och engagemang pga av olika vinklar och jag vill inte vara tsm med min pojkvän - han passar inte in i mitt liv likom! VI är för olika... :/
Men allt är relativ!
Att min bror ser allt som han ser är därför att allt det jag känner och tycker, upplevt ovh inte upplevt, det känner han hela tiden fast tio gånger värre!
Det värsta är, att jag så många gåner varit så orättvis mot honom, inte ens hans syster har lyssnat, varit där och stöttat till 100 procent! Jag har stöttat till 90!
Allt är relativ!
Jag kunde inte brytt mig alls,jag hade inte behövt ha ånger, men det har jag! Och utifrån detta måste jag börja förstå min bror, inte tycka han är löjlig för hur han känner, jag måste stötta trotts det! Jag måste stötta utifrån hur han känner, tycker och tänker!
Min bror är det mest betydelsefulla i mitt liv! Jag måste värna och "vårda" min dyrbaraste skatt!
Han är halva mitt allt och lite till! Älskade bror du är amazing! <3
Men allt är relativ!
Att min bror ser allt som han ser är därför att allt det jag känner och tycker, upplevt ovh inte upplevt, det känner han hela tiden fast tio gånger värre!
Det värsta är, att jag så många gåner varit så orättvis mot honom, inte ens hans syster har lyssnat, varit där och stöttat till 100 procent! Jag har stöttat till 90!
Allt är relativ!
Jag kunde inte brytt mig alls,jag hade inte behövt ha ånger, men det har jag! Och utifrån detta måste jag börja förstå min bror, inte tycka han är löjlig för hur han känner, jag måste stötta trotts det! Jag måste stötta utifrån hur han känner, tycker och tänker!
Min bror är det mest betydelsefulla i mitt liv! Jag måste värna och "vårda" min dyrbaraste skatt!
Han är halva mitt allt och lite till! Älskade bror du är amazing! <3
Svenska B
Det är roligt, det är roligt, det är roligt...
Jag tycker det verkligen men när jag ser nationellaprov uppgifter, ja då kräker jag! Varför behövs nationella om man är nöjd med sitt betyg? Varför sådan hyperstress kring det när dessa uppgifter är nästan helt obefintliga då lärare knappt sänker en på grund av det! Men men, man får väl bara se till att göra det och få det över stökat :D
Jag tycker det verkligen men när jag ser nationellaprov uppgifter, ja då kräker jag! Varför behövs nationella om man är nöjd med sitt betyg? Varför sådan hyperstress kring det när dessa uppgifter är nästan helt obefintliga då lärare knappt sänker en på grund av det! Men men, man får väl bara se till att göra det och få det över stökat :D
Kan man eller är man bara knäpp?
Kan man vara kär i att vara kär? Egentligen är jag inte kär, jag bara gillar att flirta med en kille jag träffar väldigt sällan... När jag väl träffar honom är det dessutom under "storträffar" där de är massa andra ungdomar och det hela blir så väldigt "inte-okej". Dessutom är jag typ otrogen, vilket gör mig till en badguy och jag är sällan det och därför blir hela grejen ännu mer spännande ! Så kan man? Kan man vara kär i att vara kär, vara kär i känslan av spänning och "inte-okej känslan". Jag känner mig både hemsk och inte!
Det som känns mest hemskt är att nu när det är "stormöte" , ja då är han ej här och jag "saknar" honom... Åtminstone saknar jag flirtingen och spänningen!
Min vän Kristoffer!
Min vän Kristoffer är fantastisk!
Vad han än gör eller säger så blir mina dagar alltid fantastiska med honom, han är verkligen inget pojkväns matrial för mig, han känner mig "för mycket". Men jag kan säga att människan han en dag kommer gifta sig med, she will be a lucky bastard! :D
På fredag ska vi bila upp till Nacka, jag, Kristoffer och 7 stycken människor till! De är 13 & 14 år så jag hoppas jag kan linda dem runt lillfingret. För är de inte tysta den första timmen eller två då kommer jagg bli väldigt ledsen, men resten av resan kan de låta hur mycket som helst :D Är sjukt taggad! Jag älskar inspirationshelger, dessa får mig också att må fruktansvärt bra!
Men nu ska jag sova! har ett späckat schema imorgon!
Sleep tight!
Vad han än gör eller säger så blir mina dagar alltid fantastiska med honom, han är verkligen inget pojkväns matrial för mig, han känner mig "för mycket". Men jag kan säga att människan han en dag kommer gifta sig med, she will be a lucky bastard! :D
På fredag ska vi bila upp till Nacka, jag, Kristoffer och 7 stycken människor till! De är 13 & 14 år så jag hoppas jag kan linda dem runt lillfingret. För är de inte tysta den första timmen eller två då kommer jagg bli väldigt ledsen, men resten av resan kan de låta hur mycket som helst :D Är sjukt taggad! Jag älskar inspirationshelger, dessa får mig också att må fruktansvärt bra!
Men nu ska jag sova! har ett späckat schema imorgon!
Sleep tight!
And another day have past...
Myser med 7th heaven! en ganska präktig serie med massa klychor men jag mår bra av den. Jag känner mig in i serien, jag önskar ett att få ett liv som det (samma gemytlighet) och jag kna säga att det kristna med serien är nästan det bästa! Jag sitter till och med och ångrar att jag inte konfirmerade mig.
Jag tror, i min lilla men fantastiska värld, att de finns något som är större och mäktigare än oss. Jag tror vi har något som skyddar oss, när det ska skyddas, för all händer av en orsak. Jag tror på ödet, jag tror på "the big bang", men av någon anledning kan jag inte tro att endast den skapade människan även om det är bevisat, de måste ha funnits någon slags vilja involverad.
Jag älskar kyrkor, och ännu mer älskar jag kyrkogårdar. Allt är så fridfullt, man blir hörd och man blir självsäker. Det är som att dessa två plaser stärker en, känns som att man går som på ett podium, att man lyfts upp på en pidestal! Känslan jag får när jag når kyrkor och dess kyrkogårdar är inte som de beskrivs i skräkfilmer och till halloween, det är faktiskt den motsatta! Var är det läskiga? Det är minnen och glädje som präglar eller åtminstone borde prägla kyrkans alla hörn och då även kyrkogården.
För i kyrkan hålls dop, bröllop, nattvard och lite till och inget där är negativt, inget syftar till döden och läskiga spöken som hemsöker dig. Det är firandet av ett nytt liv, det är firandet av två människors kärlek och det är minnet och hedrandet av en otrolig förebild om speglas i dessa "nöjen". Om vi går till begravningen så ser jag den inte som ett "avslut". Jag ser det som en ny början, en ny vandring. Jag anser att själen, din ande, din känsla och minne av dig lever vidare. Du kan bara dö fysisk i mina ögon! därför ser jag en begravning som en hedring (kan man säga så) till det fysiska livet, där en människa har fått vara med om så många olika saker som sedan blir ett hjälpmedel för att (som jag tror)kunna bli en fantastisk "ledsagare" i hemlighet. En ladsagare från "andra sidan" som kan sötta och hjälpa i tuffa stunder. En som finns där när ingen annan finns, för visst har vi alla känt någon gång att vi blir hörda fast vi är helt ensamma i rummet? Kanske till och med ensamma i hela lägenheten/huset?
Vad ville jag ha sagt egentligen? Jag ville nog bara snacka av mig... Jag tror jag är en kristen människa som tror lite extra på andlighet. Jag är en modern kristen tror jag! Kan man inte försöka förgrena ännu en stor förgrening inom Kristendomen? En Linnéa förgrening?
Nu ska jag sova, sluta grubbla och överanalysera! Men detta kan bli en bra argumenation till varför jag vill gifta mig i kyrkan och varör jag tycker det är viktigt med barndop :)
XOXO (like in Gossip Girl)
Jag tror, i min lilla men fantastiska värld, att de finns något som är större och mäktigare än oss. Jag tror vi har något som skyddar oss, när det ska skyddas, för all händer av en orsak. Jag tror på ödet, jag tror på "the big bang", men av någon anledning kan jag inte tro att endast den skapade människan även om det är bevisat, de måste ha funnits någon slags vilja involverad.
Jag älskar kyrkor, och ännu mer älskar jag kyrkogårdar. Allt är så fridfullt, man blir hörd och man blir självsäker. Det är som att dessa två plaser stärker en, känns som att man går som på ett podium, att man lyfts upp på en pidestal! Känslan jag får när jag når kyrkor och dess kyrkogårdar är inte som de beskrivs i skräkfilmer och till halloween, det är faktiskt den motsatta! Var är det läskiga? Det är minnen och glädje som präglar eller åtminstone borde prägla kyrkans alla hörn och då även kyrkogården.
För i kyrkan hålls dop, bröllop, nattvard och lite till och inget där är negativt, inget syftar till döden och läskiga spöken som hemsöker dig. Det är firandet av ett nytt liv, det är firandet av två människors kärlek och det är minnet och hedrandet av en otrolig förebild om speglas i dessa "nöjen". Om vi går till begravningen så ser jag den inte som ett "avslut". Jag ser det som en ny början, en ny vandring. Jag anser att själen, din ande, din känsla och minne av dig lever vidare. Du kan bara dö fysisk i mina ögon! därför ser jag en begravning som en hedring (kan man säga så) till det fysiska livet, där en människa har fått vara med om så många olika saker som sedan blir ett hjälpmedel för att (som jag tror)kunna bli en fantastisk "ledsagare" i hemlighet. En ladsagare från "andra sidan" som kan sötta och hjälpa i tuffa stunder. En som finns där när ingen annan finns, för visst har vi alla känt någon gång att vi blir hörda fast vi är helt ensamma i rummet? Kanske till och med ensamma i hela lägenheten/huset?
Vad ville jag ha sagt egentligen? Jag ville nog bara snacka av mig... Jag tror jag är en kristen människa som tror lite extra på andlighet. Jag är en modern kristen tror jag! Kan man inte försöka förgrena ännu en stor förgrening inom Kristendomen? En Linnéa förgrening?
Nu ska jag sova, sluta grubbla och överanalysera! Men detta kan bli en bra argumenation till varför jag vill gifta mig i kyrkan och varör jag tycker det är viktigt med barndop :)
XOXO (like in Gossip Girl)
6 månader och 4 dagar sedan...
Så länge sedan det är jag skrev... Men jag tror att jag använder min blogg till att "kräka av mig" på, därför alla dessa månader! För här öppnar jag mig för allmänheten, här kan alla läsa, här kan alla kritisera - både negativt och positivt! Jag tror att det är det jag behöver, någon som inte känner mig, någon som kan förhålla sig neutral, någon som bara kan "slap me in the face" och någon som inte ser mig när jag pratar (skriver) om det!
Jag kan prata om allt med alla, nästan... Sex, skola, familj, läxor, rasism ja alla konstiga ämen som finns - no problem, Linnéa kan snacka! Men när jag väl behöver snacka och få "råd", då finns där ingen, ingen jag känner mig trygg i. Tyvärr tror jag det ligger i mig själv, ingen är perfekt och en av mina sämre sidor är at jag har svårt att göra någon ledsen, jag är rädd för att såra!
Att jag är rädd för att såra ligger nog i att jag blivi sårad själv, av föräldrar, vänner, främlingar, mina förebilder ja lie olika folk som sått mig nära och även okända folk som jag sett såra någon utan en "ursäkt" bara handlat och sedan tyck att, sån är jag - så jag bryr mig inte!
Jag svamlar en massa och jag vet om det, så nu ska jag nog lägga mig... klockan är trots allt 2:59 och bara för det är lov behöver jag inte sova bort hela dagen!
Till helgen, då smäller det! Då bär det av till Nacka och jag får räffa en massa männiksor med nästan samma ambitioner som jag och nästan samma sinneslag som jag och mitt liv och humör kommer vara oerhört fantastiskt från fredag 4 november till söndag den 6!
Sleep well and tight!
Jag kan prata om allt med alla, nästan... Sex, skola, familj, läxor, rasism ja alla konstiga ämen som finns - no problem, Linnéa kan snacka! Men när jag väl behöver snacka och få "råd", då finns där ingen, ingen jag känner mig trygg i. Tyvärr tror jag det ligger i mig själv, ingen är perfekt och en av mina sämre sidor är at jag har svårt att göra någon ledsen, jag är rädd för att såra!
Att jag är rädd för att såra ligger nog i att jag blivi sårad själv, av föräldrar, vänner, främlingar, mina förebilder ja lie olika folk som sått mig nära och även okända folk som jag sett såra någon utan en "ursäkt" bara handlat och sedan tyck att, sån är jag - så jag bryr mig inte!
Jag svamlar en massa och jag vet om det, så nu ska jag nog lägga mig... klockan är trots allt 2:59 och bara för det är lov behöver jag inte sova bort hela dagen!
Till helgen, då smäller det! Då bär det av till Nacka och jag får räffa en massa männiksor med nästan samma ambitioner som jag och nästan samma sinneslag som jag och mitt liv och humör kommer vara oerhört fantastiskt från fredag 4 november till söndag den 6!
Sleep well and tight!
