Allt är relativt...

Jag har haft tur... Jag flyttade till en håla 2006 och fick världens bästa 2 ½ år! Vem hade förutspott det? Inte jag i alla fall. I min brors ögon festade, men det gjorde jag inte. Jag var på filmkvällar, lite dorky, men satan vad roligt vi hade! I min brors ögan har jag 100-tals vänner, men i självaverket har jag typ 3-4 vänner! Sen typ 10 bekanta! I min brors ögon är mitt liv enkelt, skolan flyter, det händer saker och jag har en pojkvän! MEn för att vara ärlig, mitt liv är inte så enkelt som man skulle kunna tro, klassen jag går i är piss, skolan går trögt pga av min brist på intresse och engagemang pga av olika vinklar och jag vill inte vara tsm med min pojkvän - han passar inte in i mitt liv likom! VI är för olika... :/

Men allt är relativ!
Att min bror ser allt som han ser är därför att allt det jag känner och tycker, upplevt ovh inte upplevt, det känner han hela tiden fast tio gånger värre!

Det värsta är, att jag så många gåner varit så orättvis mot honom, inte ens hans syster har lyssnat, varit där och stöttat till 100 procent! Jag har stöttat till 90!

Allt är relativ!

Jag kunde inte brytt mig alls,jag hade inte behövt ha ånger, men det har jag! Och utifrån detta måste jag börja förstå min bror, inte tycka han är löjlig för hur han känner, jag måste stötta trotts det! Jag måste stötta utifrån hur han känner, tycker och tänker!

Min bror är det mest betydelsefulla i mitt liv! Jag måste värna och "vårda" min dyrbaraste skatt!

Han är halva mitt allt och lite till! Älskade bror du är amazing! <3

Svenska B

Det är roligt, det är roligt, det är roligt...

Jag tycker det verkligen men när jag ser nationellaprov uppgifter, ja då kräker jag! Varför behövs nationella om man är nöjd med sitt betyg? Varför sådan hyperstress kring det när dessa uppgifter är nästan helt obefintliga då lärare knappt sänker en på grund av det! Men men, man får väl bara se till att göra det och få det över stökat :D


Kan man eller är man bara knäpp?

Kan man vara kär i att vara kär? Egentligen är jag inte kär, jag bara gillar att flirta med en kille jag träffar väldigt sällan... När jag väl träffar honom är det dessutom under "storträffar" där de är massa andra ungdomar och det hela blir så väldigt "inte-okej". Dessutom är jag typ otrogen, vilket gör mig till en badguy och jag är sällan det och därför blir hela grejen ännu mer spännande ! Så kan man? Kan man vara kär i att vara kär, vara kär i känslan av spänning och "inte-okej känslan". Jag känner mig både hemsk och inte!
Det som känns mest hemskt är att nu när det är "stormöte" , ja då är han ej här och jag "saknar" honom... Åtminstone saknar jag flirtingen och spänningen!

Min vän Kristoffer!

Min vän Kristoffer är fantastisk!

Vad han än gör eller säger så blir mina dagar alltid fantastiska med honom, han är verkligen inget pojkväns matrial för mig, han känner mig "för mycket". Men jag kan säga att människan han en dag kommer gifta sig med, she will be a lucky bastard! :D

På fredag ska vi bila upp till Nacka, jag, Kristoffer och 7 stycken människor till! De är 13 & 14 år så jag hoppas jag kan linda dem runt lillfingret. För är de inte tysta den första timmen eller två då kommer jagg bli väldigt ledsen, men resten av resan kan de låta hur mycket som helst :D Är sjukt taggad! Jag älskar inspirationshelger, dessa får mig också att må fruktansvärt bra!

Men nu ska jag sova! har ett späckat schema imorgon!

Sleep tight!

And another day have past...

Myser med 7th heaven! en ganska präktig serie med massa klychor men jag mår bra av den. Jag känner mig in i serien, jag önskar ett att få ett liv som det (samma gemytlighet)  och jag kna säga att det kristna med serien är nästan det bästa! Jag sitter till och med och ångrar att jag inte konfirmerade mig.

Jag tror, i min lilla men fantastiska värld, att de finns något som är större och mäktigare än oss. Jag tror vi har något som skyddar oss, när det ska skyddas, för all händer av en orsak. Jag tror på ödet, jag tror på "the big bang", men av någon anledning kan jag inte tro att endast den skapade människan även om det är bevisat, de måste ha funnits någon slags vilja involverad.

Jag älskar kyrkor, och ännu mer älskar jag kyrkogårdar. Allt är så fridfullt, man blir hörd och man blir självsäker. Det är som att dessa två plaser stärker en, känns som att man går som på ett podium, att man lyfts upp på en pidestal! Känslan jag får när jag når kyrkor och dess kyrkogårdar är inte som de beskrivs i skräkfilmer och till halloween, det är faktiskt den motsatta! Var är det läskiga? Det är minnen och glädje som präglar eller åtminstone borde prägla kyrkans alla hörn och då även kyrkogården.

För i kyrkan hålls dop, bröllop, nattvard och lite till och inget där är negativt, inget syftar till döden och läskiga spöken som hemsöker dig. Det är firandet av ett nytt liv, det är firandet av två människors kärlek och det är minnet och hedrandet av en otrolig förebild om speglas i dessa "nöjen". Om vi går till begravningen så ser jag den inte som ett "avslut". Jag ser det som en ny början, en ny vandring. Jag anser att själen, din ande, din känsla och minne av dig lever vidare. Du kan bara dö fysisk i mina ögon! därför ser jag en begravning som en hedring (kan man säga så) till det fysiska livet, där en människa har fått vara med om så många olika saker som sedan blir ett hjälpmedel för att (som jag tror)kunna bli en fantastisk "ledsagare" i hemlighet. En ladsagare från "andra sidan" som kan sötta och hjälpa i tuffa stunder. En som finns där när ingen annan finns, för visst har vi alla känt någon gång att vi blir hörda fast vi är helt ensamma i rummet? Kanske till och med ensamma i hela lägenheten/huset?

Vad ville jag ha sagt egentligen? Jag ville nog bara snacka av mig... Jag tror jag är en kristen människa som tror lite extra på andlighet. Jag är en modern kristen tror jag! Kan man inte försöka förgrena ännu en stor förgrening inom Kristendomen? En Linnéa förgrening?

Nu ska jag sova, sluta grubbla och överanalysera! Men detta kan bli en bra argumenation till varför jag vill gifta mig i kyrkan och varör jag tycker det är viktigt med barndop :)

XOXO (like in Gossip Girl)

6 månader och 4 dagar sedan...

Så länge sedan det är jag skrev... Men jag tror att jag använder min blogg till att "kräka av mig" på, därför alla dessa månader! För här öppnar jag mig för allmänheten, här kan alla läsa, här kan alla kritisera - både negativt och positivt! Jag tror att det är det jag behöver, någon som inte känner mig, någon som kan förhålla sig neutral, någon som bara kan "slap me in the face" och någon som inte ser mig när jag pratar (skriver) om det!

Jag kan prata om allt med alla, nästan... Sex, skola, familj, läxor, rasism ja alla konstiga ämen som finns - no problem, Linnéa kan snacka! Men när jag väl behöver snacka och få "råd", då finns där ingen, ingen jag känner mig trygg i. Tyvärr tror jag det ligger i mig själv, ingen är perfekt och en av mina sämre sidor är at jag har svårt att göra någon ledsen, jag är rädd för att såra!

Att jag är rädd för att såra ligger nog i att jag blivi sårad själv, av föräldrar, vänner, främlingar, mina förebilder ja lie olika folk som sått mig nära och även okända folk som jag sett såra någon utan en "ursäkt" bara handlat och sedan tyck att, sån är jag - så jag bryr mig inte!

Jag svamlar en massa och jag vet om det, så nu ska jag nog lägga mig... klockan är trots allt 2:59 och bara för det är lov behöver jag inte sova bort hela dagen!

Till helgen, då smäller det! Då bär det av till Nacka och jag får räffa en massa männiksor med nästan samma ambitioner som jag och nästan samma sinneslag som jag och mitt liv och humör kommer vara oerhört fantastiskt från fredag 4 november till söndag den 6!

Sleep well and tight!

Ännu en dag är gången...

Ännu en dag av mitt korta liv är gången, och det var en dag som började motigt men som sluta fntastisk! Jag älskar alla mina oskånska vänner! De får mig alltid att känna mig mig fantastisk till mods! Jag har inte glömt mina små guldkorn i Skåne, men just idag var de oskånska snäppet bättre! :)

Trots mina tvivel så är jag ganska säker på hur jag känner för mitt förhållande, men jag bävar mig inför att agera, det kommer vara som ett stenhårt knytnäveslag för oss båda och ett stort berg nertryckt i magen i 1 månad minst!
Suck, varför är det så svårt?

Nu ska jga inte tänka förmycket på de utan bara njuta ev ett fantastiskt avslut :)<3

Vår - Känslornas högtid!

Vår, vår och åter vår! Den är så fantastisk och man bara bubblar av tiotusentals olika känslor! Varje partikel av mig bara flyger rundor och får mig att vilja göra saker jag inte borde.

Trotts att jag känner mig full av glädje finns där en sak jag grubblar på!

Det händer inget i mitt förhållande... Vi går i samma gamla skor dagar ut och dagar in, vi pussa, kysser och vi, om jag lyckas övertala, går vi en runda, annars bara ligger vi i någons säng och myser... Visst det funkar men där är inget som överraskar mig. Jag har gått från "tycka om" till älskar tillbaka till "tycka om" och det retar mig men samtidigt inte.

Jag har funderat för mycket på detta tror jag, för allt jag tänker och känner är en enda stor röra! Jag får ingen rätsida eller något svar på hur jag ska göra, gå till väga eller agera, jag får bara mer funderingar, mer fördelar, mer nackdelar, mer ånger!

Men som tur har jag våren! Våren är fantastisk och fylld av mysig fågelsång!

...

"...And I know that you see what you're doing to me. Tell me, why?!..."

Så sitter man här, borde och skulle...

Varför är vissa dagar så hemska? varför kan inte alla dagar alltid bara flyta, nice and simple? Hatar sådana här dagar då jag bara vill krypa in i en famn, böla lite känna mig liten men omhållen och trygg... 

Känner att just nu hackar sig mina dagar fram, och ja, jag har ljuspunkter det har alla. Men en sjukskrivning hade inte varit helt fel just nu faktiskt! :(

Usch, behöver verkligen ett sommarlov mer än jag behövt något innan, känns som jag inte borde jobba i sommarr, skulle nog bara behöva vila och piggna till, hitta en mening med skolan som inte är den vanliga idiotin någon vuxen människa hittat på...

USCH! Varför är inte alla dagar bara bra? :'(  

Dessutom, jag har fysikprov imorgon som jag inte alla kan mycket av och jag åste plugga, hur bra komemr det vara när jag små gråter hela tiden... Det kan verkligen inte finnas en bra anledning till skolan... :( Blä!


...true...

Under tiden du skriker åt din kvinna, finns det en man som gärna skulle vilja viska fina saker i hennes öra, Under tiden du förnedrar och förolämpar din kvinna,finns en man som skulle göra allt för henne,När du våldför dig på din kvinna finns en man som gärna vill älska med henne, när du får din kvinna att gråta,finns det en man som skulle göra allt för att se henne le.


Hittade den på facebook och tyckte den var tänkvärd, kände att jag måste ha med den på bloggen!

Tar det easyt! (diggar min stavning) ;D

Haha, legat i sängen hela dagen, nästan, var faktiskt uppe och åt middag hos Tobbes mamma, men sedan tolv när jag vaknade minus timmen jag åt middag och typ den kvarten vi var och handlade så har jag befunnit mig under täcket och tagit det lungt. Typ spelat massa spel på Tobbes iPhone och dator medan han spelat och snackat med sina polare (via datorn, in case of ni undrade). Ganska kul att höra dem emellanåt måste jag säga. Diggar killar med än tjejer emellanåt faktiskt ;D haha

Shit, vilket skummt inlägg, men känner att jag bara måste skriva lite, bloggar man så ska man väkl skriva om allt som dyker upp i huvudet? :P

Lika bra att köra fullt ut ju ;P haha

WOHO! FINSPÅNG HERE I COME!

Nu packas de för fullt! Jag har beslutsångest över vilka kläder, vilken väska, hur mycket smink och om jag ska ha liggunderlag med mig eller inte... Hmm, ingen vidare bra packrytm är i närheten av mig idag känner jag :P Men kul ska det bli!

Jag känner att jag faktiskt kan börja min bättre del av vårterminen denna helgen tror jag :) Det känns skönt! :) Men nu ska jag försöka packa vidare!

SE YOU ON SUNDAY! :D

Jo, man tackar....

Har ni någonsin blivit besviken? Någonsin blivit sviken? Någonsin blit förbannad? Någonsin bara kännt att ni vill lägga er ner och dö? Allt detta och lite till pga en människa? FÖrsök att undvika det, det är ingen trevlig magkänsla kan jag säga! Vet inte ens vad som hänt och plötsligt vard det bara tyst!

Nu sitter jag är, en vän mindre, en vän som betyde och tydligen är det mitt fel? Allt känns så jäkla kiss kasst värdelöst!

MALMÖ JAG VILL HA DIG UTANFÖR FÖNSTRET IGEN! :'(
Palla bo här i den här...

Känner att det blivit mycket "klagande" men har haft en sämmre tid just nu, därav ser jag allt det negativa så mycket tydligare! Kanske inte så bra, men till helgen blir det annorlund! DÅ bär det av till Finspång ocg en massa trevliga människor och massa lärdom. Förhoppningsvis denna helgen kan ge mig lite livsgnista tillbaka så jag orkar göra saker och ite bara proppa i mig massa mat för att det är det enda som är roligt! Well, well, schools' calling! Fysiken, here I come! -_-' (engelskan är såååååbra)

Nationella... -_-'

Nationella imorgon, hur känns det? Nervigt, svårt eller lätt? ... NIX! Det känns mest irriterande, vi börjar egentligen 10.10 imorgon, mne enligt min lärare skulle allllllla skolor i Sverige ha det på samma tidpunkt kl:8.00 än har jag inte stött på någon som börjar då, utan alla börjar ca nio. Ibland känner jag för att ha en darttavla med min väldigt underbara engelsklärares foto på och verkligen stabba hennes face! Kände att min svenska var grym i detta inlägget. Well, well, ska käka nu... Så have it nice!

Men! HerreJä*lar!

Jag blir tokig, nu har jag suttit i säkert en timme för att enbart kunna fixa till min bloggs utseende! Men att ladda upp bilder funkar inte alls! Därför gav jag mig ut i en snabbis i googels underbara värld för att se i fall jag hattade en enklare gratis blogg där kag förstod hur jag skule fixa bilder men icke! De var så mkt sämmre på allt, plus att jag kunde inte ladda upp bilder som jag ville ha dem där heller! :(

Någon hjälp tack! </3

Vilken genial idé!

Hallå där ute, idén om en egen blogg bara kom till mig sådär hel plötsligt! Jag har nämligen flera gånger den sista tiden kommit på mig själv när jag funderat ut små smarta texter, obsarveranden eller enkla små alldagliga tankar. Och då slog det mig, dock inte förrän idag, att det självklara är att starta en blogg :) Så, guys, här sitter jag och skriver mitt första blogginlägg till en mindre eller helt obefintlig skara läsare och intresserade människor ;)

Nu ska jag förvisso lägga mig, så längre än så här blir de inte ;)

Your own Linnéa

RSS 2.0