Allt är relativt...
Men allt är relativ!
Att min bror ser allt som han ser är därför att allt det jag känner och tycker, upplevt ovh inte upplevt, det känner han hela tiden fast tio gånger värre!
Det värsta är, att jag så många gåner varit så orättvis mot honom, inte ens hans syster har lyssnat, varit där och stöttat till 100 procent! Jag har stöttat till 90!
Allt är relativ!
Jag kunde inte brytt mig alls,jag hade inte behövt ha ånger, men det har jag! Och utifrån detta måste jag börja förstå min bror, inte tycka han är löjlig för hur han känner, jag måste stötta trotts det! Jag måste stötta utifrån hur han känner, tycker och tänker!
Min bror är det mest betydelsefulla i mitt liv! Jag måste värna och "vårda" min dyrbaraste skatt!
Han är halva mitt allt och lite till! Älskade bror du är amazing! <3
Svenska B
Jag tycker det verkligen men när jag ser nationellaprov uppgifter, ja då kräker jag! Varför behövs nationella om man är nöjd med sitt betyg? Varför sådan hyperstress kring det när dessa uppgifter är nästan helt obefintliga då lärare knappt sänker en på grund av det! Men men, man får väl bara se till att göra det och få det över stökat :D
Kan man eller är man bara knäpp?
Min vän Kristoffer!
Vad han än gör eller säger så blir mina dagar alltid fantastiska med honom, han är verkligen inget pojkväns matrial för mig, han känner mig "för mycket". Men jag kan säga att människan han en dag kommer gifta sig med, she will be a lucky bastard! :D
På fredag ska vi bila upp till Nacka, jag, Kristoffer och 7 stycken människor till! De är 13 & 14 år så jag hoppas jag kan linda dem runt lillfingret. För är de inte tysta den första timmen eller två då kommer jagg bli väldigt ledsen, men resten av resan kan de låta hur mycket som helst :D Är sjukt taggad! Jag älskar inspirationshelger, dessa får mig också att må fruktansvärt bra!
Men nu ska jag sova! har ett späckat schema imorgon!
Sleep tight!
And another day have past...
Jag tror, i min lilla men fantastiska värld, att de finns något som är större och mäktigare än oss. Jag tror vi har något som skyddar oss, när det ska skyddas, för all händer av en orsak. Jag tror på ödet, jag tror på "the big bang", men av någon anledning kan jag inte tro att endast den skapade människan även om det är bevisat, de måste ha funnits någon slags vilja involverad.
Jag älskar kyrkor, och ännu mer älskar jag kyrkogårdar. Allt är så fridfullt, man blir hörd och man blir självsäker. Det är som att dessa två plaser stärker en, känns som att man går som på ett podium, att man lyfts upp på en pidestal! Känslan jag får när jag når kyrkor och dess kyrkogårdar är inte som de beskrivs i skräkfilmer och till halloween, det är faktiskt den motsatta! Var är det läskiga? Det är minnen och glädje som präglar eller åtminstone borde prägla kyrkans alla hörn och då även kyrkogården.
För i kyrkan hålls dop, bröllop, nattvard och lite till och inget där är negativt, inget syftar till döden och läskiga spöken som hemsöker dig. Det är firandet av ett nytt liv, det är firandet av två människors kärlek och det är minnet och hedrandet av en otrolig förebild om speglas i dessa "nöjen". Om vi går till begravningen så ser jag den inte som ett "avslut". Jag ser det som en ny början, en ny vandring. Jag anser att själen, din ande, din känsla och minne av dig lever vidare. Du kan bara dö fysisk i mina ögon! därför ser jag en begravning som en hedring (kan man säga så) till det fysiska livet, där en människa har fått vara med om så många olika saker som sedan blir ett hjälpmedel för att (som jag tror)kunna bli en fantastisk "ledsagare" i hemlighet. En ladsagare från "andra sidan" som kan sötta och hjälpa i tuffa stunder. En som finns där när ingen annan finns, för visst har vi alla känt någon gång att vi blir hörda fast vi är helt ensamma i rummet? Kanske till och med ensamma i hela lägenheten/huset?
Vad ville jag ha sagt egentligen? Jag ville nog bara snacka av mig... Jag tror jag är en kristen människa som tror lite extra på andlighet. Jag är en modern kristen tror jag! Kan man inte försöka förgrena ännu en stor förgrening inom Kristendomen? En Linnéa förgrening?
Nu ska jag sova, sluta grubbla och överanalysera! Men detta kan bli en bra argumenation till varför jag vill gifta mig i kyrkan och varör jag tycker det är viktigt med barndop :)
XOXO (like in Gossip Girl)
6 månader och 4 dagar sedan...
Jag kan prata om allt med alla, nästan... Sex, skola, familj, läxor, rasism ja alla konstiga ämen som finns - no problem, Linnéa kan snacka! Men när jag väl behöver snacka och få "råd", då finns där ingen, ingen jag känner mig trygg i. Tyvärr tror jag det ligger i mig själv, ingen är perfekt och en av mina sämre sidor är at jag har svårt att göra någon ledsen, jag är rädd för att såra!
Att jag är rädd för att såra ligger nog i att jag blivi sårad själv, av föräldrar, vänner, främlingar, mina förebilder ja lie olika folk som sått mig nära och även okända folk som jag sett såra någon utan en "ursäkt" bara handlat och sedan tyck att, sån är jag - så jag bryr mig inte!
Jag svamlar en massa och jag vet om det, så nu ska jag nog lägga mig... klockan är trots allt 2:59 och bara för det är lov behöver jag inte sova bort hela dagen!
Till helgen, då smäller det! Då bär det av till Nacka och jag får räffa en massa männiksor med nästan samma ambitioner som jag och nästan samma sinneslag som jag och mitt liv och humör kommer vara oerhört fantastiskt från fredag 4 november till söndag den 6!
Sleep well and tight!
Ännu en dag är gången...
Trots mina tvivel så är jag ganska säker på hur jag känner för mitt förhållande, men jag bävar mig inför att agera, det kommer vara som ett stenhårt knytnäveslag för oss båda och ett stort berg nertryckt i magen i 1 månad minst!
Suck, varför är det så svårt?
Nu ska jga inte tänka förmycket på de utan bara njuta ev ett fantastiskt avslut :)<3
Vår - Känslornas högtid!
Trotts att jag känner mig full av glädje finns där en sak jag grubblar på!
Det händer inget i mitt förhållande... Vi går i samma gamla skor dagar ut och dagar in, vi pussa, kysser och vi, om jag lyckas övertala, går vi en runda, annars bara ligger vi i någons säng och myser... Visst det funkar men där är inget som överraskar mig. Jag har gått från "tycka om" till älskar tillbaka till "tycka om" och det retar mig men samtidigt inte.
Jag har funderat för mycket på detta tror jag, för allt jag tänker och känner är en enda stor röra! Jag får ingen rätsida eller något svar på hur jag ska göra, gå till väga eller agera, jag får bara mer funderingar, mer fördelar, mer nackdelar, mer ånger!
Men som tur har jag våren! Våren är fantastisk och fylld av mysig fågelsång!
...
Så sitter man här, borde och skulle...
Varför är vissa dagar så hemska? varför kan inte alla dagar alltid bara flyta, nice and simple? Hatar sådana här dagar då jag bara vill krypa in i en famn, böla lite känna mig liten men omhållen och trygg...
Känner att just nu hackar sig mina dagar fram, och ja, jag har ljuspunkter det har alla. Men en sjukskrivning hade inte varit helt fel just nu faktiskt! :(
Usch, behöver verkligen ett sommarlov mer än jag behövt något innan, känns som jag inte borde jobba i sommarr, skulle nog bara behöva vila och piggna till, hitta en mening med skolan som inte är den vanliga idiotin någon vuxen människa hittat på...
USCH! Varför är inte alla dagar bara bra? :'(
Dessutom, jag har fysikprov imorgon som jag inte alla kan mycket av och jag åste plugga, hur bra komemr det vara när jag små gråter hela tiden... Det kan verkligen inte finnas en bra anledning till skolan... :( Blä!
...true...
Hittade den på facebook och tyckte den var tänkvärd, kände att jag måste ha med den på bloggen!
Tar det easyt! (diggar min stavning) ;D
Shit, vilket skummt inlägg, men känner att jag bara måste skriva lite, bloggar man så ska man väkl skriva om allt som dyker upp i huvudet? :P
Lika bra att köra fullt ut ju ;P haha
WOHO! FINSPÅNG HERE I COME!
Jag känner att jag faktiskt kan börja min bättre del av vårterminen denna helgen tror jag :) Det känns skönt! :) Men nu ska jag försöka packa vidare!
SE YOU ON SUNDAY! :D
Jo, man tackar....
Nu sitter jag är, en vän mindre, en vän som betyde och tydligen är det mitt fel? Allt känns så jäkla kiss kasst värdelöst!
MALMÖ JAG VILL HA DIG UTANFÖR FÖNSTRET IGEN! :'(
Palla bo här i den här...
Känner att det blivit mycket "klagande" men har haft en sämmre tid just nu, därav ser jag allt det negativa så mycket tydligare! Kanske inte så bra, men till helgen blir det annorlund! DÅ bär det av till Finspång ocg en massa trevliga människor och massa lärdom. Förhoppningsvis denna helgen kan ge mig lite livsgnista tillbaka så jag orkar göra saker och ite bara proppa i mig massa mat för att det är det enda som är roligt! Well, well, schools' calling! Fysiken, here I come! -_-' (engelskan är såååååbra)